1800

 

Norrköpings stad 1800   

Den 10 mars 1800 var det dags att hålla riksdag i Norrköping. Det var Gustav IV Adolf som kallade till den, man skulle diskutera det svåra läget för statsfinanserna och så skulle kungen krönas.

 

 

Riksdagen blev ganska stormig då adeln var i opposition mot kungen. Den 3 april 1800 var det dags för kröningsfest och vädret var inte det bästa, det var snålblåst och regn som senare övergick till snöfall. En procession med kungen,  drabanter och alla riksdagsmän fick gå från Saltängstorget (nuv. Karl Johans park) via Gamla Rådstugugatan, Gamla Torget, förbi Kvarnholmen, Hantverkargatan, Prästgatan och till S:t Olai kyrka där kröningen skedde.

1800 Lilla Torget Skvallertorget Kungsgatan

 

Röda Stugans Cafe    

                                                        
Stadens äldsta värdshus, 1800-talets Röda stugan var ett värdshus beläget vid vattnet och man tog sig dit med båt. Båtutflykter till Röda stugans värdshus var förmodligen ett uppskattat söndagsnöje för borgerskapet. Här hade man en kägelbana, sin roddklubb och drack punsch. Cafe röda stugan finns vid sjötullsgatan 38 i  Norrköpings södra hamn.

Tidigare på 1772 då blev Ulla Winblad flyttar till Norrköping och blev första kvinna som servitris på Röda stugan. 

   

  

 Tyska torget. 1800

Runt torget ligger Hedvigs kyrka, Rådhuset från 1910. Hedvigs kyrka brukar kallas Tyska kyrkan; När kyrkan byggdes i slutet av 1600-talet var den avsedd för Norrköpings stora tysktalande befolkning. Där ligger bland annat Grand Hotel och bankpalatset för Norrköpings enskilda bank, på själva torget finns nu mera en vattenfonän och en uteservering. 

 HISTORA OM REPBINDERI/repslageri i Norrköping

  

  

Konsten att tillverka rep har varit känd i tusentals år. De äldsta avbildningarna av rep som påträffats, är på målningar från grottor i Spanien. De är omkring 17 000 år gamla. Men kunskapen att tillverka rep är troligen mycket äldre än så. Eftersom rep tillverkades av snabbt förgängliga material, så har man inte funnit några tidiga spår. Det finns dock rep i gott skick från pyramiderna i Egypten, cirka 3 000 år gamla och från ”ismannen” Ötzi, vars ålder beräknas till cirka 5 300 år.

 

 

Här ses  egypterna tillverkade sina rep..Redan på stenåldern kunde man helt säkert tillverka linor och rep i Sverige. Och på 1400-talet började en specialisering av olika hantverk. Olika skrå bildades. Ett av dessa var repslagning. Under 1600-talet, när allt större segelfartyg började byggas ökade behovet av tågvirke kraftigt. Den första repmaskinen togs i bruk kring sekelskiftet 1800 i Norrköping och än i dag används oftast samma metod att tillverka rep som på stenåldern. Även om det nu mera även finns både flätade, solida och vävda rep, tråd, snöre, linor och trossar behövs fortfarande skosnören, klätterrep, sytråd, bast till blomsterbuketter, snöre till tårtkartonger. Idag finns museumet vid :Knut Westerbergs Repslageri ,Fjärilsgatan 27  Norrköping

Järnbron Västgötegatan

Järnbron som nu mera heter Gamlebron är den äldste av stadens broar och omnämns redan 1330. Sedan dess har den raserats och återuppbyggts flera gånger. Järnbron uppförd 1832 i gjutjärn och är 24 meter lång.

1837 Saltängsbron Drottninggatan.  

1978-79 revs den gamla bron för att göra plats till den nya bron som bytte namn till Oskar Fredriks bro.

Utbildning i Norrköping.

 Norrköping har gamla traditioner som skolstad och den första folkskolan öppnade 1846. Många av skolorna ligger vid promenaderna utanför stadskärnan. Norrköping har haft en låg utbilningsnivå vad gäller eftergymnasial utbildning och detta var en av anledningarna till att Campus Norrköping etablerades 1997 i samarbete med Linköpings universitet.

Gamla tullhuset

Gamla Tullhuset ligger på Saltängsgatan. Det byggdes 1783, arkitekt var murmästare Johan Fredric Fehmer. Byggnaden blev förklarad som byggnadsminne år 1978. Invändigt är det ombyggt och skyddet är därför exteriört 

 STRÖMSHOLMEN
 
Strömsholmen skapades av muddringsmassor på 1600-talet. Det fanns även  en segelfabrik på ön och vid sekelskiftet 1800 öppnade ett badhus på Strömsholmen. Vid 1800-talets mitt öppnade en restaurang och café, som utvidgades med en musikpaviljong på 1870-talet. I början av 1900-talet ersattes 1800-talets punschpaviljonger med en restaurang i jugendstil på nordvästra spetsen av ön. 1939 brann restaurangen ner och idag finns bara grunden kvar. Sedan slutet av 1900-talet har tillfällig verksamhet bedrivits på Strömsholmen och platsen har förlorat sin betydelse som samlingsplats och viktigt offentligt rum i Norrköping. Tillgängligheten till ön är dålig, eftersom bron under senare tid bara varit öppen för allmänheten när verksamhet bedrivs på ön. 

Himmelstalunds Brunnsgård vid Norrköping tecknad efter naturen 1813.

                                                                                                 

 Axel Beckmans Möbelfabrik

   

Firman grundades år 1844 av snickarmästaren Elof Wilhelm Beckman och hade från år 1850 lokaler på Nya Rådstugugatan 16. Äldste sonen Axel Beckman övertog 1878 ledningen av denna möbelfabrik. År 1904 ombildades företaget till aktiebolag. Åren 1905 och 1908  tilldelades firman titel som Kunglig Hovleverantör. Fabriken var en av Sveriges största i sitt slag och tillverkade finare möbler samt ett större antal bankinredningar.

Gatubild från Bergsbron 1860-talet Henning Schultz Klädesfabrik i bakgrunden.

 

Samtidigt med Promenadernas tillkomst blev Sylten orndnat till Norrköpings första fritidsområde med sommarvillor. Den pittoreska Unérska villan från slutet av 1850-talet fick snart åtskilliga grannar. I sluttningen ser man Bergstens villa (Slarvsyltan) och till höger vinhandlare Johan Ljungbergs villa (Sylttoppen) enligt kommentaren till fotografiet från 1880-talet.

Sylten idag.

 

Det slottslika Spinnhuset

Utsikt över Drags industriområde. Till vänster klädesfabriken byggd i mitten av 1850-talets, till höger ullmagasinet frå 1870-talets, början. Arkitekt var C T Malm och teknikern Andrew Malmcolm hjälpte till vid fabrikens tillkomst. I mitten disponentens bostad, som flyttades hit från  

 1852 tuppenfabriken
 

Den första Tändsticksfabriken startades 1852 av Johan Svante Svensson i fastigheten Hallen nr 3. Omsättningen tycks har gått bra och 1855 var tillverkningsvärdet 4.300 Rd och med 15 anställda.  Därefter tycks Svensson tröttnat ty samma år nedlades fabriken. Intresset för tändstickor fanns kvar i Norrköping och i slutet av 1860-talet började telegrafdirektör Erik Meuller experimentera med fosfortändstickor i den gamla fabriken och lyckas också intressera en del andra personer för sin ide. Det lyckades bra och 1870 bildades Norrköpings Tändsticksfabrik AB bestående av Meuller, brukspatron Henning Trozell och bankdirektör John Philipsson. Säkerhetständstickan hade slagit igenom och man gick in för den tillverkningen. Moderna maskiner anskaffades som drevs av en 16 hkr ångmaskin och antalet anställda uppgick till 160. Senare blev tuppenfabriken :Norrköpings näst största textilföretag, Norrköpings Bomullsväfveri, ”Tuppen”, började på 1930-talet köpa upp företag i textilbranschen, bland annat Regnklädersfabriken Vargen AB (tillverkning av trenchcoats), AB Åke Berg (näsdukar)

 

Norrköpigs arbetareförening på utflykt, där man spelade upp teater av Bellman. Dagen är den 4 aug 1861.

 

 

 Norrköpings Yllefabrik AB

samt Drags AB för att på så vis få tillstånd vertikal integration, det vill säga hela processen från inköp av råvara till tillverkning av kläder. Den 15 september 1954 kom beskedet att Drags skulle lägga ned verksamheten. Norrköpings Bomullsväfveris VD Frans H. Nilsson förklarade: Den anrika industrin hade sedan länge specialiserat sig på damtyger, och Drags har tillverkat och tillverkar tyger av så utsökt slag att de mycket väl skulle kunna säljas i de finaste varuhusen i London och Paris. Men den svenska ylleindustrin för en ojämn kamp mot den utländska konkurrensen sedan snart 30 år. Fabrikanterna i utlandet arbetar med subsidier som deras egna skattebetalare får tillhandahålla, men vi för vår del har ett tullskydd som är grundat på ett helt annat penningvärde än dagens och därför inte är något skydd alls.  De delvis förfallna lokalerna renoverades under sent 1980- och tidigt 1990-tal i samband med att bostäder byggdes i kvarteret. Under 1988 lyttade Ebersteinska gymnasiet in. Teoretiska tekniska utbildningar bedrevs sedan fram till 1997 då Campus Norrköping flyttade in.

1858 Norrköpings boulevarder/promenader
Varje träd har ett eget nummer. Sammanlagt finns det 1847 lindar i Norrköpings promenader.  Arterna är parklind, skogslind och bohuslind. Avstånden mellan träden är nio meter. 

 HOLMENS BRUK
   
En tidsbild från 1858 med Holmentorget till vänster och   
Holmens bruk & fabriks AB  som stiftades 1854 och blev både ett pappersbruk och ett bomullsspinneri. 1866 Fanns det då på den tiden en trappa som Kallades för Byktrappan men den revs i början av 2000 talet. 

 FÄRGARGÅRDEN
   
FÄRGARGÅRDEN

1858  LITOGRAFEN
 
År 1858 grundades aktiebolaget Frithiof Åbergs Lithografi i Norrköping.Vid denna tidpunkt fanns även en  fabrik i hörnet av Hantverkare och Drottninggatan, närmare bestämt i kvarteret Tulpanen. Redan 1858 tillverkade man spelkort, tryckte böcker, hade metallgravyr samt tillverkning av kartong. I början av 1900-talet växte bolaget ur sina trångbodda lokaler och man började se sig om efter en större tomt att bygga ett stort fabrikskomplex på. De bägge tomterna nere vid Östra Promenadens slut kom att bli aktuella för bolaget och genom en sammanslagning blev de båda tomterna ett kvarter.

År 1909 började arkitekten Carl Bergsten att rita en fabriksbyggnad som kom att bli den tidens modernaste byggnad med i stort sett en konstruktion som medgav mycket generösa ytor. För konstruktionen svarade byggnadskonstruktören Henrik Kreuger från Tyskland. År 1911 stod byggnaden färdig och var då en av Skandinaviens största fabriksbyggnader och i folkmun kom fabriken att kallas för tegelhögen och tegelborgen. Iden pampiga borgen arbetade upp till 800 personer samtidigt under fabrikens storglans.

DELIFINFONTÄNEN

järnvägsparken/historyinfogroup

 

 Fontän från 1877 som kallas ”Delfinfontänen” trots  egentligen vara är en sorts lax som är avbildad. Fontänen är placerad i parkens norra del som anlades 1867 och då hette Järnvägsparken. Under 1880-talet byggdes många hus i Norrköping och byggnadsstilen var identiskt på många håll runt omkring i landet. Husen byggdes i tre våningar och hade en  oinredd vindsvåning. Fasadarkitekturen hade anknytning till antiken och renässansen. Fasadernas dekorationer vittnar om detta. Frontoner och kolonner som tillsammans bildar en symmetrisk fasad med lika stora avstånd mellan fönstren.

I bottenvåningen är ofta fasadens material utformat så att det ska likna naturstenblock. Under sockelvåningen finns ofta en lägre sockel bestående av granitblock. Gårdsfasaderna består endast av puts utan någon dekor. Fasadernas kulör var ofta i gult och var en färg som idag i folkmun kallas för Norrköpingsgul. Balkonger är mycket ovanligt under denna stilperiod. Byggnadernas tak var vanligen lagda med svartmålad falsad plåt. Port och portikdörrar bestod av kraftiga pardörrar i antingen fernissad eller målat trä med glasade partier.

Senare delen av 1800 byggdes ett barnhem i hageby som kom att heta:mamrehemmet.

Här fanns förutom de båda nämnda Mobergska huset för flickor,reutersköldska hittebarnhuset och mamrehemmet.detsutom fanns det en barnasyl där barn togs in i väntan på ett fosterhem kunde ordnas.Verksamheten vid barnhemmen i Norrköping inriktade sig i huvudsakligt på att hjälpa fattiga barn i nöd,man kan säga skillda kulturer mötas ,men en del problem fick man ju räkna med iform av rymningar och sosial brottslighet äeven på den tiden.Man hade planer även på att öppna ett barnhem vid himmelstalund men så öppnades möjligheterna för ett nytt hem mitt i staden vid fridtuna där vid 1892 lagom till julen så invigdes detta av kyrkoherden Göthe Walfrid Sandberg där han i sitt invignings tal  där han började med att berätta om Moses utsättande i nilen ,han jämförde det nya barnhemmet med en kista som räddade moses från att drunkna,så vore även detta barnhem avsätt att rädda de här upptagna barnen från att dränkas i den flod av ekonomiskt och moralisk elände som drar fram genom värden.

 

 FÖRSTA BRANDSTATIONEN O POLIS  I NORRKÖPING
En av de första Brandstationerna/Polisstationerna  i Norrköping låg vid Trädgårdsgatan år 1880 och  i 60 år. Senare gick flytten till den nya Brandstationen vid Idrottsparken och Polisen till norrtull.

1890 .järnvägs stationen östra
   
På 1890-talet blev järnvägsdrömmen uppnådd  då Bolaget Norrköping-Söderköping-Vikbolandets järnvägs AB (NSVJ) bildades 1892. NSVJ projekterade vid starten för två linjer Norrköping – Kummelby Arkösund och Norrköping – Kummelby – Söderköping. Järnvägens benämning blev Vikbolandsbanan (VB).
Linjen Norrköping – Söderköping öppnades den 23 december 1893. Vikbolandsdelen öppnade september 1894 till Ö. Husby och juni 1895 till Arkösund.
Eftersom både Gusum och Valdemarsvik hade stora industrier behövdes en utbyggnad söderut. Den s.k. Hammarkindsbanan, Söderköping – Valdemarsvik öppnades 1 oktober 1906.
Snart blev Östra station i Norrköping för liten och NSVJ byggde en ny station och bangård som togs i bruk 1910.

     

Moa Martinson.  

  
Den 2 november 1890 föddes Moa Martinson, Hennes mor, Kristina Svartz, var en 19- årig ogift piga som hade tjänst på en gård utanför Motala. När nedkomsten närmade sig begav hon sig till sitt föräldrahem, fadern var en fattig soldat som bodde med sin hustru i ett litet förfallet torp. Där fick Kristina lämna sin dotter de första åren medan hon själv tjänade piga. 1893 var de stora väverierna i Norrköping på väg in i  en konjunkturuppgång och behövde arbetskraft. När Kristina bestämde sig för att överge landsbygden för staden var hon långt ifrån ensam. Men det var mycket ont om husrum i Norrköping. Det fanns i stort sett bara två lägenhetstyper för arbetare- ett rum med kök och ett rum utan kök. I dessa lägenheter bodde oftast fler än fem personer.

 Moa tillbringade en stor del av sin barndom i Norrköpings fattiga förstäder och på gårdar runt stan. När hon var sex år gifte sig Kristina med Alfred Karlsson, en arbetare med häftigt humör och stor törst. Dessa egenskaper gjorde att han hade mycket svårt att behålla ett arbete och den lilla familjen var tvungen att flytta ofta. Eftersom  de i regel bara stannade ett par månader eller veckor på samma ställe, blev Moas skolgång ytterst oregelbunden, men när hon efter sex år gick ut skolan var det ändå med utmärkta betyg. I ungdomsåren skrev Moa gärna dikter. Hon berättade senare i livet att  det var högstämt lyriska poem, så som hon trodde att litteratur måste vara. Böcker hade en stor betydelse för henne, men de var en bristvara.  Moa fick möjlighet att utbilda sig till kallskänka och under ett par år arbetade hon i restaurangkök runt om i mellansverige.

 Men i 20-årsåldern kom hon att upprepa sin mors öde. Hon blev förtjust i en tio år äldre arbetare av samma snitt som styvfadern, stilig men med hetsigt temperament och stort spritbegär. Snart satt hon som mor på hans torp Johannesdal, i Sorunda i Sörmland. Hon fick fem söner på lika många år. Hon började gå på politiska möten men den största betydelsen för framtiden fick det brev som Moa skickade till tidningen Arbetaren i oktober 1922. Tidningen hade inrättat en sida om kvinnorfrågor. Kvinnosidan behandlade i första hand frågor  som rörde hem och barn. Men Moa tog gärna ut svängarna i både filosofi, religion och historia. Våren 1925 inträffade den stora tragedin i Moas liv, hennes två yngsta söner drunknade i sjön nedanför torpet.

 Moa höll på att bli vansinnig av sorg, den näst yngste hade en särskild plats i hennes hjärta, hon hade fött honom till världen helt ensam utan hjälp. För att kunna leva vidare med sorgen fortsatte Moa att skriva. Efter de yngsta sönernas död reste hon också allt oftare till Stockholm och deltog i ungsocialisternas möten. På hösten 1927  besökte hon Arbetare-Kurirens redaktion och där träffade hon för första gången den unge luffarpoeten Harry Martinson.  Hemma hade Moa under den här tiden svåra problem. I januari 1928 dog hennes man. Den psykiska påfrestningen blev stor för Moa. En god vän skickade hennes till en Kvinnofolkhögskola, Fogelstad. Men luffarpoeten från Göteborg hade hört talas om att Moa blivit änka. Han tog kontakt med henne och hon lät honom komma och bo på torpet under sommaren för att han skulle kunna skriva en diktsamling.

 Tillsammans började Moa och Harry utforska språkets och litteraturens möjligheter. De gav sina erfarenheter form och uttryck. De läste och diskuterade, skrev och kritisera. Hösten 1929 gifte de sig. Moa skötte torpet och Harry, som snart visade sig ha tbc.  Men Moas kärlek blev ibland för krävande för Harry och redan som barn hade han lärt sig ett sätt att slippa undan problem och konflikter han rymde. Flera gånger lämnade han Moa i ångest och oro men återvände och de försökte på nytt. Men Moas misstänksamhet och svartsjuka var väckta, de första årens tillit var bruten. Klyftan växte. Sommaren 1939 försvann Harry för gott, Sveriges litterärt mest givande författaräktenskap upplöstes. Hennes sista stora satsning var de fyra böckerna om Betty. Den första delen, Den osynlige älskaren kom 1943 och den sista delen, Hemligheten, blev Moas sista bok 1959.  Moa Martinson dog 1964 men hon är än i dag en av våra mest lästa författare. Och hon har något åt alla.

 att ge Idrottsparken
 
Redan 1892 väcktes iden om att anlägga en större idrottsplats i Norrköping. Flera markförslag diskuterades innan stadsfullmäktige slutligen fastnade för ett 50.000 kvadratmeter stort område avgränsat av Västra Promenaden, Helgeberg och de utdragna gatorna Sydvästra Kungsgatan och Humpgatan. Namnet på idrottsplatsen blev Norrköpings Idrottspark. Den togs i bruk första gången vid Norrköpings Idrottsförbunds idrottsfest 1903 och drevs som ett privat bolag.

 Folkparken
   
1895  FOLKPARKEN /Uppdraget att rita parken gick till Gustaf Lind, trädgårdsmästare vid      Lantbruksakademiens Experimentalfält. Lind ritade parken i  engelsk romantisk landskapsstilmed slingrande gångar och naturlika planteringar, detta gick staden med på och arbetet med att anlägga parken började genast. Den 9 juni 1895 invigdes parken med att medlemmar av andra livgrenadjärregementets musikkår.

Vändande lodjur i folkparken
  
Av skulptören Arvid Köppel. En av parkvaktens uppgifter var att varje morgon och kväll hissa och sänka flaggan på den så kallade flaggkullen bredvid stenpartiet.

1899 svea saluhallen/nya torget.

1899 efter ritningar av arkitekten Werner Northun som vid denna tidpunkt var en flitigt anlitad arkitekt. Han ritade flera av Norrköpings saluhallar. Byggherre var slaktaren JW Landqvist. År 1901 stod byggnaden klar för att tjäna som saluhall. Innan saluhallen uppfördes i kvarteret, med namnet Skeppet fanns här ett mindre hus där man inrättat en ölstuga med namnet ”Beir-Halle”. Denna byggnad revs 1899. I början av 1880-talet ställde hälsovårdsnämnden i Norrköping krav på bättre hantering av kött och fisk och det var efter detta som fyra saluhallar uppfördes och av dessa fyra är det idag endast en saluhall bevarad, om än med sentida inredning men med liknande verksamhet. År 1980 brann hela saluhallen ner och kvar blev endast murarna. Byggnaden räddades dock av byggherren och fastighetsägaren Nils Lennstam som med sitt nystartade företag Nya Sveahallen AB lät bygga upp saluhallen igen.

Historia om götakanal och Samhället Mem i Norrköpings kommun 

Redan på 1500-talet  Föreslog den ryktbare biskop Brask i Linköping att en båtled skulle anläggas tvärs över Sverige  från Östersjön till Västerhavet. Planerna på en kanal genom Sveriges skulle komma att stötas och blötas åtskilliga gånger fram till början av 1800-talet då Baltzar von Platens kanalplaner blev verklighet. Den 26 september 1832 invigdes Göta kanal i Mem under stor pompa och ståt i närvaro av Sveriges konung Karl XIV Johan med familj.

 I Mem ligger även Mems slott

Slottet Mem har anor från medeltiden, konung Johan III skänkte sedan godset ”till evärderlig tid” till Esbjörn Pedersson Lilliehöök 3/11-1572 och i samband där med fick Mem troligen säteristatus.
Under senare delen av 1600-talet omfattade säteriet med underliggande hemman nära 23 mantal och Stensvad benämndes då ladugård under Mem och åtnjöt säterifrihet d.v.s  skattefrihet. Vid reduktionen 1683 var Eric Bagge tvungen att överlämna flera hemman till kronan. När Eric Bagge dör 1692 begravs han i Tåby kyrka och hans begravningsvapen finns uppsatt i kyrkan på södra långsidan. Sonen Eric Bagge den yngre ärver egendomen, men när han dör i slaget vid Warchau år 1705 fortsätter änkan Hebba Christina Welling att driva säteriet.

Hon löser ut de övriga arvingarna i dödsboet och tillsammans med sin son Eric Jacob Bagge äger och brukar hon egendomen. Jakob Bagge tog under sin tid på slottet hem bland annat 12 silverapostlar i krigsbyte från ett kloster nära Krakow i Polen. Efter hans död grävde sonen Erik Bagge ner silverapostlarna på en hemlig plats och efter hot från kung Sigismund att bytet skulle beslagtas. Erik Bagge bebodde slottet fram till han stupade vid Stegeborg, där en strid utbröt mellan kung Sigismunds skepp och svenskarna. Ännu har ingen hittat silver apostlarna. Varje gång slottet bytt ägare, har det stått i kontraktet hur bilderna, om de hittats, ska fördelas inom de familjer som ägt slottet sedan 1598.

Mems spöke: Befolkningen i Mem har i tider pratat om vålnader på slottet som osaligt vandrat omkring både inne på slottet och utanför i trädgården, den vita frun har också skrämt nattgäster som flytt hals över huvud för att aldrig mer sätta sin fot på slottet efter dessa skräck injagande upplevelser.

Idag är mem ett samhälle där det bor ca:100-200 personer i olika gamla hus och  på sommaren är det götakanal som blomstrar upp med turister och båtfolk. Här finns fortfarande den gamla slussvaktarbostaden, tullpackhuset, tullstationen, tullförvaltarbostaden och lotsbostaden samt Sjövillan bevarad.

 
man har även vid kajen byggt om den gamla ladan till affär restaurang och vandrarhem.

   Bråttom sluss 

Bråttom är en levande gård i gemytlig, lantlig miljö invid Göta Kanal. Här finns ett litet café och kiosk där du kan avnjuta en kopp kaffe eller en glass, samtidigt som du ser båtarna glida förbi på kanalen. 

 

Och nu sista delen av götakanal i Norrköpings kommun är Norsholm   

Norsholm är ett litet samhälle 1.1/2 mil söder om stora staden Norrköping. I Norsholm bor ca:3900 personer idag 2010. Norsholms naturreservat ligger vackert på båda sidor om Motala ström . I området finns ekhagar, lövlundar och strandängar invid vattnet badstränder. Norsholm är en kommunikations knutpunkt, belägen vid motorvägen E4:an, Göta kanal, Södra stambanan, Motala ström och sjön Roxen. I det gamla hamnmagasinet vid Göta Kanal i Norsholm, ligger Kapten Bille´s,STF Vandrarhem, Café & Restaurang. Här kan du under sommaren sitta på verandan och se båtarna glida förbi på kanalen. Caféet har hembakat kaffebröd och restaurangen fullständiga rättigheter.På vandrarhemmet finns 12 rum i charmig marin miljö, här kan du som söker lugn och ro få en god natts sömn i någon av de mysiga hytterna. Hos Kapten Bille´s kan du också hålla minikonferenser, affärsmöten, kusinträffar eller födelsedagsfester. Omgivningarna bjuder på såväl kultur som naturupplevelser.